Kråkpost i Augusti!

Hemkommen från Näsåker och Urkult skickar jag nu ut månadens kråkpost!

Jag hoppas att ni har en bra sommar. Av alla väder vi bjudits på är det värmebölja jag tycker minst om. Det är som om jag blir instängd i en stor ostkupa och vet varken var eller när jag är. Sent omsider har jag nu förstått att alla inte ser tiden som en fysisk form; det är kanske inget man pratar om förrän det händer något. Som en ostkupa till exempel. Där inunder kan jag inte se tiden längre – och det är väldigt besvärligt när man har mycket att göra.

Den värsta värmen gav med sig innan jag tog mig iväg till festivalmarknaden i alla fall. Tack och lov! Varmt var det – och regnigt. En kraftig åskskur satte tältet på prov. Taket av oljetyg som jag gjort själv höll tätt till skillnad från det jag sytt av köpt tältdukstyg. Ett lite mer rimligt regn har det stått emot, men tydligen inte störtskurar.

Jag fick en bräda av snälla grannar på andra sidan marknadsgatan så att jag slapp stå i den nybildade sjön.

Urkults schyssta marknad är inte bara full av spännande varor; jag vet inget ställe där så många olika människor samlas samtidigt. Om man annars är ett undantag i de flesta sammanhang gör man det bra om man sticker ut där, vilket är underbart. En bra plats att erbjuda underlig slöjd och böcker i en smal genre.

Jag bodde på Uppströms gård på andra sidan älven från festplatsen. Där åt jag frukost i deras kafé-jurta. Kan verkligen rekommendera ett besök. De presenterar sig med orden:
På Uppströms gård driver vi ett småbruk där vi odlar, tar hand om skogen och har djur. Vi har också ett litet café och en besöksverksamhet där vi håller i kurser och tar emot grupper och enskilda för övernattningar.

På gång

Tyvärr blir jag tvungen att ställa in min tur till Söderköping, så nästa evenemang jag åker på är Bokmässan i Göteborg 25-28 september.
Där står jag som vanligt med Mörkskogens fantasy i Fantastikgränden, monter 02:51
På mässan har vi boksläpp för fjärde delen i Marijas barnboksserie En björn i en bur: Trädets sång.
Snart – innan årets slut – är hela fina serien färdig!

Tips

På Åsberget, inte långt ifrån där jag bor, finns ett utkikstorn. Jag har varit upp flera gånger tidigare, men senast trampade vi uppför alla trappstegen sent på kvällen. Om det varit vackert förut var det häpnadsväckande den här gången. Kvällssolen vilade precis över bergstopparna och vinden var varm – tänk att hur ljuset ligger påverkar allt! Jag bor verkligen vackert här i Ljusnandalen.

Vägbeskrivning från kommunens hemsida:

I höjd med Orbaden sväng av från riksväg 83 och kör mot Vallstabyn. Efter cirka 800 meter sväng höger upp på den smala bilvägen mot toppen. Här finns även en fint uppmärkt stig, cirka 200 meter från att du svängt av från väg 83.

Tyvärr syns skogsmissbruket tydligt där uppifrån. Vi ser det tydligt från marken också, fast från den höjden går det inte att blunda för. Jag är ledsen att säga det, men: Hälsinglands djupa skogar är en myt. Här och där finns riktig skog, inträngd mellan plantage och hyggen.

Vilket leder mig till tips två:

Vet du om att du kan rapportera arter på artportalen.se? Registrera dig och börja skriv in dina observationer.

Det finns ingen garanti att en rapporterad rödlistad art stoppar ett kalhygge, men chansen finns i alla fall om du gör det. För tyvärr är det numera upp till skogsägarna själva att anmäla naturvårdsarter, och ni hör ju själva hur framtiden för skogarna ser ut då. Knäroten kommer ryckas upp med rötterna så fort den visar minsta blad.

Men om det finns naturvårdsarter och rödlistade arter rapporterade i en skog som avverkningsanmäls så plingar det till hos skogsstyrelsen och chansen finns att det hjälper.

Månadens art

Bärfisar

Pentatomidae

När jag packade ihop och skulle åka hem ifrån Urkult hade jag flera bärfisar i bilen. Jag har aldrig tidigare tagit reda på någonting om dem. Allt jag vet är att de är vackra och ibland luktar som bladkoriander. Nu kollade jag upp vilka sorter jag lyckades fota på en renfana förra sommaren: Grön bärfis Palomena prasina och purpurbärfis Carpocoris purpureipennis

Bärfisar är skinnbaggar (precis som vägglöss). I Sverige finns drygt trettio kända arter. De flesta är växtätare, men en fjärdedel är predatorer som livnär sig på fjärilslarver och skalbaggar som de suger ur. Vissa äter tydligen löss också, så de är bra att ha i odlingarna.

De förändrar utseende under livet. De genomgår olika nymfstadier där det sista innan de blir vuxna ser ut som de vuxna, men saknar vingar. Stinkkörtlarna har de tydligen från början. Jag tycker som sagt att det luktar koriander, men så tycker jag att rävkiss luktar sesamolja också.

Bärfisarna övervintrar nedgrävda i marken eller undangömda under löv och bark.

Den enda hotade arten är större spetsnäsa Aelia rostrata, som möjligen är nationellt utdöd. I övrigt klassas de som livskraftiga.