Juni!

Våren har varit lång, men det känns som om den stått stilla långa perioder. Även om det inte kändes som sommar under Leksands medeltidsmarknad så kommer juni med den.

Medeltiden varade i fyra dagar i år och bjöd på både solsken, regn och vind – som tur var inte samtidigt. Mitt nya tält stod stabilt och höll tätt, vilket är allt man kan önska av ett marknadsstånd.

– –

På gång

Nu i juni har jag ingen marknad inbokad. Men första helgen i juli (4-6/7) åker jag till Stallarholmens vikingafestival tillsammans med Marija Fischer Odén. Det blir första gången för mig där, så det blir spännande.

https://stallarholmensvikingar.se/handelser/vikingafestivalen-2024

– –

Apropå marknad och marknadsstånd.

Slöjd och hantverk är något jag sysslar med utöver skrivandet. Jag har huggit ur min igenväxta fårhage och därmed skaffat mig mängder med stängselstolp, men även störar att använda till exempelvis tält. Så i vinter gjorde jag i ordning en verkstad på höloftet i ladan och byggde en tältstomme som är anpassad efter min bil. Jag kan ju inte snickra egentligen så min konstruktion och mina lösningar kan säkert kallas kreativa. Det som inte kan lösas med garn (eller tråd och snören) är inte värt att lösas. Men som sagt: marknadsståndet står stadigt i vinden och mina oljetyg håller tätt mot regnet.

Oljetyg är också något nytt jag provat på. Jag köpte lakan på second hand. Först färgade jag dem med albark för rötskydd, vilket jag inte vet gör någon skillnad när jag sedan oljade in dem. Det är i alla fall något man brukade göra med segelduk, så varför inte. De ljust rostfärgade tygen spände jag sedan upp i hagen, mellan granar som jag inte huggit ner, och oljade in med linolja. Ja, tyg och linolja är en farlig kombination, men när det väl torkat självantänder det inte. Och torkningen – den tar en månad.

Det har i alla fall varit väldigt roligt att konstruera och tillverka. Allt kunskap och erfarenhet kan man använda i skrivandet.

Jag skapar det mesta på samma sätt som jag skriver: jag har en idé och listar ut längs vägen hur jag ska komma dit jag vill. Om allt är färdigplanerat hinner jag tröttna innan jag börjat.

– –

Författandet och förläggandet

På förlaget jobbar jag med de två sista delarna i samma Marijas barnboksserie En björn i en bur. Det blir fint att snart få se hela serien komplett.

Under tiden gruvar jag mig för att dyka in i sista manuset i Norvalaserien. Dyka in med spade, yxa, nål och tråd, gödsel och dynamit.

Har roat mig med att knåpa ihop en novell som ska med på Bokmässan i Göteborg i september. Mörkskogens fantasy har en plan att erbjuda något som går i led med mässans tema för året.

– –

Månadens art:

Stare

Sturnus vulgaris

Någon dag efter att jag skickat förra kråkposten tyckte jag mig höra en rosenfink i skruttbjörken (full av bohål och eldtickor) utanför huset. Lite tidigt, tänkte jag och kikade efter. Den jag först trodde var den lilla rödrosa finken lät då som en trast. Sedan som en kaja, en räv som skäller, barn som leker på avstånd och en ormvråk. Kan du gissa vilken sorts fågel det egentligen var?

En stare – mästarhärmaren.

Det är första gången jag får uppleva ett sånt här potpurri av härmade ljud och kommer att leva på det länge. Undrar om den samlar på sig några läten till sin repertoar och kör på dem, eller om den kom att tänka på något som den hört någon gång. Det bästa var ju skallet; som om en räv sprang på andra sidan åkern och ropade.

Hädanefter kan jag ju aldrig lita på att en rosenfink är en rosenfink. Eller någon annan fågel för den delen. Eller vilka ljud som helst.

Den är klassad som sårbar (vu) då den minskar i antal. En stor anledning är allt färre beteshagar och träd med bohål. En direkt konsekvens av hur vi människor beter oss alltså. Staren är under häckningstiden beroende av gräsmarker med kort vegetation för sitt födosök. Ensidig vall- och spannmålsodling sätter stopp för det. De behöver nedbetade marker och att döda träd får stå kvar i skogen. De går inte så bra i hop med hotad betesrätt för korna och kalhyggen.

Den är åtminstone fridlyst!

– –

Här nedanför kan ni kommentera om ni vill. Jag trodde att det skulle gå att svara på själva kråkposten, men det verkar inte så. Det går även bra att skriva till faglarforlag@gmail.com

Flyg väl/Frida