Kråkpost i juli!

Förutom en kort värmebölja har försommaren varit kall och torr. Jag är ingen värmedyrkare, men odlingarna skulle må bättre av både mer sol och regn. Grönsakerna tittar upp ändå. Kanske hade det funnits hopp för bönor och ärtor också – om det inte vore för skatorna!

När Pila levde brukade hon ligga på bron, gårdshund som hon var. Herden i vår flock. Plötsligt brakade det till och så hörde jag hur hon skällde någonstans i trädgården. Inte samma skall eller varning som för inkräktare eller besökare – skatskallet. Tittade jag ut spatserade hon runt med högsvansen och skatorna satt i träden och skrattade.

När vi förlorade Pila blev det hundmat kvar och det hände sig att jag började lägga ut lite åt skatorna. De hade många ungar den där första våren och de lärde sig snabbt att frukost serverades vid Rosa torpet. Till slut tog hundmaten slut, men vi ville inte sluta skämma bort dem.
Nu under försommaren avtog deras intresse, så vi drog ner på serveringen.

Man har ju hört talas om kråkfåglar som kommer med gåvor till människor som gett dem godsaker. Här drog de istället upp alla bönor och ärtor när de första bladen tittade upp. Jag satte nytt och tänkte att om jag lägger över gräs lockas de inte av de gröna skotten när de kommer upp igen.

Hade jag fel?

Systematiskt krafsade de undan gräset och grävde upp de nya. Den här gången verkar de faktiskt ha ätit upp dem också och inte bara roat sig. Som de gör med löken. Den har jag kunnat stoppa ner igen åtminstone.
Så, det blir inte så mycket bönor och ärtor som jag hade tänkt. Några få har de missat, och de störbönor jag drog upp i kruka först. Plus en liten bädd brytärtor som gått under deras radar – där kommer strånkarna upp som de ska.

Har jag slutat att skämma bort dem med frukost då och då? Nej. Tänkte att om jag fortsätter kanske de låter ärtorna vara. Och för att jag älskar dem.
Om jag hade kycklingar som de plockade rakt upp och ner genom nätet, som de gör hos en vän i byn, då hade det inte hjälpt att jag vill dem väl. Men nu är det ärtor och det enda som händer är att vi människor blir utan.
Nästa år tänker jag i alla fall sätta nät över de bäddarna direkt efter sådd. Så som jag gjort med jordgubbarna nu när det börjar bli bär.
Rackarskator.

Här nedan har jag fångat en av dem på bild.

På gång

Till helgen bär det av till Stallarholmens vikingafestival tillsammans med Marija Fischer Odén. Våra medeltidsinspirerade berättelser ska trängas i hennes marknadstält. Hon kommer med sin barnboksserie En björn i en bur, som jag ger ut på mitt förlag. De tre första titlarna finns utgivna: Ursulas hemlighet, Skogens hjärta och Månskensnätter. De två sista kommer till hösten. Trädets sång släpps på Bokmässan i Göteborg och Tvillingriken innan jul.

Hennes fornnordiska trilogi för vuxna – Tvåhjärtat – har sålt slut. Ett trevligt problem som vi planerar att lösa.

Själv står jag med Norvalaserien: Vald av vargar, Vald av Solen och Vald av vilja. Nutidsböckerna kan man köpa under disk om man frågar.

Har du tips på någon marknad som passar för magisk litteratur får du mer än gärna skriva till mig.

I augusti blir det två marknader. Först Urkult och deras Schyssta marknad. Jag tror att det är nitton år sedan jag var på den festivalen sist, men tyckte mycket om den då. Nu tror och hoppas jag att deras marknad passar för det jag har att erbjuda: böcker, återbruk och vildslöjd.

I slutet av augusti far jag hela långa vägen till Söderköpings gästabud där det bjuds på mer medeltid. Där ska jag stå med två av tre Mörkskogskollegor: Marija Fischer Odén och Anna Hallander.

Författeriet

Jag behöver bestämma titel för sista boken i Norvalaserien. Det är svårt. Jag vill att den ska både låta bra och se bra ut på framsidan. Och fånga bokens innehåll, förstås. Jag hade en som skulle ha varit bra – om det inte vore sista boken i serien.

Jag behöver också bestämma vilket tryckeri jag ska anlita. De första två tryckte jag hos ett som jag var väldigt nöjd med, men som jag senare tyvärr tappade förtroendet för. Så till Vald av vilja valde jag ett annat. Det blev bra, men de erbjuder inte det tunnare pappret jag har i de andra till limbindning och därmed blev boken tjockare utan att vara längre. Jag kan få det med trådbunden rygg, men det är dyrare …

Att ge ut böcker innebär väldigt många beslut, från jättesmå till väldigt stora. Det är alltid en utmaning som samtidigt är rolig.

Tips

Stacken av Annika Norlin
Jag såg henne på Babel. Hon är ett bekant ansikte, men har aldrig lyssnat på henne eller läst något av henne. Då blev jag nyfiken och köpte den här boken. Och den var en av årets bästa böcker för mig. En sådan där som jag vill läsa något mer lättsamt efteråt. Inte för att den var tung, men så stor i sin enkelhet att den behövde några dagar för att lägga sig till rätta.

Jag satte små postit-lappar och ringade in meningar – något jag inte minns när jag gjorde sist. Smaka på det här:

Han hann tänka att hon inte kunde ha dött, för det brukade hon inte göra, men andningen var över.

Eller det här:

Det var så otäckt att synas under förändring, när man i sig var en fråga, helt mjuk, utan skydd.

Nu hände det sig att jag läste den när citaten hade fri väg rakt in i mig. Och det är väl så, att om en bok ska falla i bästa möjliga jord ska den läsas vid rätt tidpunkt.

Månadens art

Jordreva
Glechoma hederacea

I många år har jag undrat vad det är för myntadoftande ört som blommar längsmed lagårdsväggen, men aldrig kommit ihåg att kolla upp den när jag väl kommer in. Förrän i år.

Jag gjorde ett ryck och rensade brännässlor lite mer djupgående – de trivs mer än bra där fåren går – och drog upp de långa, starka rötterna. Växterna intill följde förstås med upp här och där. Försökte sätta tillbaka några av dem, med varierande resultat. Det fick mig i alla fall att ta reda på vad denna väldoftande, lilablommande ört var.

Jordrevan kan användas som mynta i te eller i både varm och kall mat.

Enligt Skogens skafferi användes jordrevan för att öka hållbarheten och smaksätta öl innan humle tog över.

Där står det även att jordreva är en välkänd läkeört sedan medeltiden. Hildegard av Bingen ska ha rekommenderat örten mot sjukdomar i bronkerna. Inom folkmedicin har den även använts för utvärtes och invärtes sår, magkatarr, frossa, njursten, hudutslag, huvudvärk, skörbjugg och mot depression. Den höga halten av garvämne ger stoppande verkan vid diarréer.

Moderna studier visar på antiinflammatorisk, antibakteriell, magsårsskyddande, antiviral och antioxidant aktivitet hos extrakt från denna växt.

Som om det inte räckte med att den doftar gott och sprider fägring!

Flyg väl/Frida