Kråkpost i September!
Min bästa månad. Min rytm passar bättre ihop med höstens än sommarens. Det är nu jag och årshjulet har jämna steg och dansar i takt.
Allt jobb med odlingarna ger utdelning och vi kan äta färska grönsaker varje dag. Fåren är nyklippta och jag behöver bara gå in i närmaste skogen för att plocka fulla korgar med kremlor åt dem.
Vi trivs med hösten på Rosa torpet.
På gång
September betyder också Bokmässan i Göteborg (25-28 september).
I år har vi boksläpp för Trädets sång, fjärde delen i Marija Fischer Odéns barnboksserie En björn i en bur. Snart är den komplett! Vi siktar på att femte och sista delen kommer ut innan jul. Serien riktar sig till åldersgrupp 9–12 år, men den är en fantastisk fin bokserie även för vuxna.
Den finns att beställa från min hemsida, eller om du vill ha böckerna signerade av författaren så kan du beställa här: https://marijafischeroden.com/
Om du inte dyker upp i Göteborg, förstås.
Här nedan finns det vackra omslaget, bredvid med mig och Marija. Bjuder även på några kaosbilder från förra årets monterbyggande.
Mörkskogens fantasy är ett samarbete mellan mig, Marija Fischer Odén, Anna Hallander och Annah Nozlin. Här kan ni hitta info om vad som händer i vår monter under mässan. Ni hittar oss i Fantastikgränden, monter 02:51.
Tips
The Overstory
av Richard Powers
Vi får följa nio karaktärers liv och historia – och relation till träd. Den första knappa tredjedelen av boken berättas de separat, utan att vi har en aning om hur de ska komma att sammankopplas. Det fick det att till en början kännas som en novellsamling, men det är värt tiden. Det är en stor bok, på många vis.
Det är en sån bok som måste få ta tid. Lågmäld och intensiv. Älskar man träd är den en fröjd och en känslomässig bergochdalbana. Vi får uppleva sagolika skogar och lära känna fantastiska trädindivider; vi får möta kapitalismens förödande krafter som kliver över vilka lik som helst för att fälla det sista trädet.
Boken är mångfasetterad. Så mycket sorg. Så mycket hopplöshet. Det spelar ingen roll vad vi gör eller hur mycket vi kämpar – gubbväldet fortsätter att ödelägga, påhejade av alla som inte ens tänkt tanken att det finns andra vägar än kapitalismens. Eller att andra former av medvetande än vårt bör visas hänsyn.
Men den är även fylld av så mycket kärlek.
Det måste ha tagit många år att skriva den. Research måste integreras i författarens hjärta för att kunna skrivas så som han gjort. Jag har fått intrycket att han just inte visste så mycket om träd innan han påbörjade arbetet av det som blev en stor kärleksförklaring till dem och skogarna.
Han skriver ödmjukt. Vem som helst som får upp ögonen för hur det så kallade skogsbruket är ett enda stort missbruk blir förtvivlad och arg. Ändå lyckas han låta bli att skriva agitatoriskt. Karaktärerna kan vara det, men inte han. Han tar oss vid handen och bjuder in oss i skogen – utan att skälla ut oss. Om vi anklagar någon för missgärningar kommer de aldrig att följa med oss. Anklagar vi våra läsare tappar vi dem.
Men det kan vara svårt när man är arg.
Jag är arg, men gör mitt bästa för att skriva vackert.
Några citat:
A seed that lands upside down in the ground will wheel – root and stem – in great U-turns until it rights itself. But a human child can know it´s pointed wrong and still consider the direction well worth a try.
Och:
“Plant-blind. Adam’s curse. We only see things that look like us.-“
Och:
“The best argument in the world won’t change a person’s mind. The only thing that can do that is a good story.”
Och just därför kan vi vara rebeller utan att stå på barrikaderna.
Månadens art
Björk
Här hemma vaktas vi av tre fantastiska björkar framför huset. Störst är Storbjörken, som är den största björk jag sett, med bark grov som en gammal eks längst ner. Omtänksammast är Hängbjörken, som håller ut ett skyddande lövdraperi mellan mig och byvägen. Den mest välbesökta är Skruttbjörken, som är värd åt eldticka, sprängticka och oräkneliga arter som jag inte kan se, ger bohål till blåmesarna, kusmat till hackspettar och nötväcka, och frön till siskor och alla andra fröätare här omkring. Ändå blir det så mycket över att dessa tre björkar med gemensamma krafter nu täckt marken med ett blekgult lager; det snöar frön; vi andas och äter frön.
Någon som vill ha en björkplanta till våren? Hör av er!
Här växer förstås fler än dessa tre, framförallt i fårhagen, men även i den lilla skog jag har hand om.
Jag vet: många är allergiska mot björkpollen. Till och med jag känner av det vissa år. Men tänk ändå, att kliva ut en vårdag och hela världen doftar björklöv. Det går in på listan med dofter värda att leva för. Värd att nysa och klia sig i ögonen för.
Vi har tre björkarter i Sverige: vårtbjörk Betula pendula, även kallad hängbjörk; glasbjörk Betula pubenscens, med fjällbjörk B. p. tortuosa som en variant; dvärgbjörk Betula nana, som lätt misstas för en liten buske på myrarna.
Om jag fick vara ett träd skulle jag välja björk.
De är så vackra, både som art och individer. Det räcker för mig att älska dem. Nu har de mer än sin blotta närvaro att bjuda på. Vi människor kan få använda nävern till att bland annat tillverka behållare, skor, väskor, isolering, tändmaterial. På våren kan vi tappa sav att dricka eller till exempel koka sirap av. Vi kan brygga te på löven som är c-vitaminrika (och ev. virus- och inflammationshämmande). Sen när den börjar skrutta till sig växer många olika vedsvampar på stam och grenar. Några av dem är: fnöskticka och eldticka som vi kan göra fnöske av; björkticka som vi kan skära i smala bitar och använda som vekar; kändisen chaga – sprängticka – som är en av de mest antioxidantrika arterna som finns.
Veden är bland den bästa att värma sitt hus med norr om Dalälven. Och träet är fint att slöjda av till bruksföremål som skålar och skedar; sånt som ska nötas på. Det är hårt och slitstarkt, men mjukt och följsamt att tälja i så länge det är färskt.
Det finns så mycket att få – om vi ber om lov.
Och nu skänker de oss klasar med gula höstknippen. Trots skönheten är de en sorglig påminnelse om att vintern närmar sig. Men inte riktigt än! Eftersom vi fick två veckor oktober i augusti tycker jag att det inte är mer än rätt om vi får två veckor augusti i september.
Ska ni på bokmässan vore det kul om ni kom till Mörkskogens och sa hej!
Men jag förstår om ni vill gå ut i höstskogen istället!
Flyg väl/Frida
Du kanske också gillar
